Dagarna går fort när man har roligt sägs det och just nu känns det ungefär som om det var igår vi kom hit. Värmen håller i sig, mellan 25 och 35
grader. Puh!
Under vår vistelse i Garissa hann vi också gå igenom ekonomin vid Dr Ekmans Girl Home, alltså driften av flickhemmet och skolan. Vi ville se vart våra
nedskickade medel tar vägen. Vi hoppas naturligtvis att det mesta går till flickornas välbefinnande och deras möjlighet till utbildning och ett tryggt hem. Utan tvekan är det så,
att flickorna är den största utgiftsposten, bara kläder, mat och hygienartiklar kostar en del för 145 tjejer. Pengarna går dessutom till sängar, moskitnät och lite annan inredning på flickornas boende, plus lön
till en del personal.
Alla kostnader var exemplariskt bokförda och vidimerade, man kan utan att skämmas ta till den klassiska ”varje krona kommer fram”, som används av
välgörenhetsorganisationer, ibland. Sen några år tillbaka finns det ett par andra organisationer som stöttar Womankind, bland annat en amerikansk
välgörenhetsorganisation. Monica och Carl-Axel Ekmans Insamlingsstiftelse är dock fortfarande den största och viktigaste och fram för allt dom som bryr sig mest, säger
Abdullahi. Det känns väldigt bra för oss som jobbar i det här projektet helt ideellt.
Så snälla ni som läser min resedagbok, glöm inte flickorna i Garissa!
I morgon är tyvärr siste dagen i Kenya, då blir det lite vila och ta det lugnt, men det kommer säkert någon liten resedagbok ändå.
Må gott och va’ rädda om er,
Bosse