Hej då Garissa och Kenya,
Så var det dags att säga farväl till ett fantastiskt land med oerhört trevliga och goa människor. Alla är fulla av humor och skrattar gott när man träffas, allt från killen som vattnar i trädgården till chefen. Att jag nämnde killen som vattnar i hotellets trädgård beror på att när han fick syn på mig, kom han springande och ropade mister Bossi, you saved my feet. Förra året fick han nämligen mina sandaler för han hade problem med sina fötter, han hade dom fortfarande på sig och fötterna hade blivit mycket bättre. Tänk att ett par sandaler kan göra nytta.
Nu skall jag på något sätt försöka summera dagarna i Garissa och Kenya.
1. Våra flickor i skolan och på flickhemmet tillhör definitivt de som har det bäst i Garissa. Ingen av dem har någon pappa, några av dem har en mamma som är alkoholiserad, prostituerad eller helt enkelt inte klarar av barn ekonomiskt. Alla flickorna hälsar till sina vänner i Sverige.
2. Det finns inga synliga tecken på någon typ av osämja mellan muslimer och kristna. Dom lever tätt tillsammans och umgås både på jobbet och privat. När jag frågade Ahmed om det svarade han, vi är alla människor Bosse, skillnaden är att vi ber till vår gud flera gånger om dagen, de kristna gör det mest på söndagar, sa han och skrattade.
3. Fattigdom präglar hela Garissa-regionen. Över 50% arbetslöshet får mig att fundera på hur människor överlever, jag har till exempel aldrig sett några tiggare. En annan märklig sak i fattigdomen är att det flesta unga grabbar har motorcykel. Om jag förstått det rätt är det ett sätt för ungdomarna att tjäna pengar. Man använder sina av staten sponsrade motorcyklar som taxi. För 100 Kenyanska shilling (c:a 7,50:- sek) kan man åka långt och de tar upp till tre-fyra passagerare på sina motorcyklar.
4. Att den vidriga könsstympningen får fortsätta att förstöra små flickors underliv är något vi tillsammans måste tala om för människorättsorganisationer, politiker, regeringen och andra som kan påverka. Att det är tillåtet i Somalia och att det fortsätter i Kenya trots att det lag är förbjudet är frustrerande.
5. För mig personligen känns det väldigt viktigt att jobba vidare med Garissa, tänk att det är 35 år sedan Monica och Carl-Axel Ekman startade sin hjälpverksamhet i Garissa, i denna varma och fattiga del av Afrika.
6. Till sist ett tack till alla fantastiska givare, jag kan garantera att er insatser gör en oerhörd nytta. 117 flickor på hemmet lever ett tryggt liv utan könsstympningar och de får utbildning i vår skola tillsammans med c:a 200 flickor som inte bor på flickhemmet.
I morgon börjar hemresan, vi måste ta oss till Nairobi, fem-sex timmarnas bilresa. Vi flyger från Nairobi sent på kvällen och är hemma på förmiddagen den 27/2 via Frankfurt.
Det var väl allt för denna gången och snälla, glöm inte bort våra flickor, varje krona är välkommen och gör nytta.
Allt gott och bästa hälsningar,
Bosse, Martti hälsar också!