Hej igen,
Ännu en dag till ända i Garissa, Kenya.
Största delen av dagen har vi spenderat på sjukhuset i Garissa tillsammans med chefskirugen Liniyoniy, en duktig läkare som har arbetat tillsammans med Carl-Axel Ekman i Garissa, och även i Sverige.
Det är svårt att förstå, men tillsammans med Doktor Liniyoniy har vi tillträde till alla avdelningar på sjukhuset utan att vi behöver använda några skyddskläder, det enda vi behöver göra är att ta av oss skorna och ta på oss foppatofflor. Vi började besöket med att träffa sjukhusdirektören och den administrativa chefen som tog hand om en del sjukvårdsutrustning Martti hade med sig med hjälp av Gärdhem.
Vi hade en pratstund med ledningen för sjukhuset innan Liniyoniy tog oss med till operationsavdelningen. Vi fick kolla in i ett par operationssalar där det inte pågick någon verksamhet, men vi fick också titta in genom ett fönster där det pågick en operation, spännande för en lekman som jag.
Vi gick vidare och förbi bland annat huset där Carl-Axel Ekman gjorde sina operationer under tuffa omständigheter på 90-talet. Det fanns inget vatten indraget då, så Carl-Axel och doktor Göran Claes fixade ett vattentorn inne på lasarettsområdet för att få in rinnande vatten, tornet står fortfarande kvar, men används Inte längre, nu har man kommunalt vatten indraget.
Det finns också planterade träd och minnestavlor uppsatta inne på lasarettsområdet till minne av Monica Ekman och deras svärson och barnbarn som omkom i tsunamin i Thailand 2004.
Vi fortsatte till intensivvårdsavdelningen vilket var en traumatisk upplevelse. Där låg fyra mycket sjuka människor som vi fick komma väldigt nära, två av dem hade sepsis, alltså allvarlig blodförgiftning. En av dem var en flicka på 20 år som hade oerhört dåliga värden på den skärm där man kunde avläsa hennes tillstånd. Till och med jag förstod hur illa det var ställt med henne och det gick många tankar genom huvudet. Att läkaren vi träffade dessutom sa att vi hade nog kunnat rädda henne med bättre utrustning, gjorde det inte lättare.
Vi lämnade sjukhuset lite nedstämda efter besöket på intensivvårdsavdelningen. Vi konstaterade under vår rundvandring att det finns brister i underhållet av teknisk utrustning och en del annat som måste åtgärdas.
Vi har även idag avslutat dagen med att hälsa på och säga hej till våra flickor, det gör det lite lättare att somna ikväll.
Ha det bra vi hörs i morgon!
Bosse