Hej vänner,
Ny dag nya äventyr.
Som vanlig blev vi hämtade vid nio-tiden en en som vanligt glad chaufför. Vi tog oss Abdullahis kontor för lite snack om Garissa och livet för flickorna när dom flyttar ut från flickhemmet.
Jag föreslog att vi skulle ta något av en sightseeing i Garissa, mycket måste ju ha hänt när byn vuxit till stad med nästan en halv miljon invånare. Abdullahi tyckte det var en bra idé.
I Garissa finns egentligen inga asfalterade gator mer än huvudgatan som vi åker i princip varje dag. Avsaknaden av hyreshus är påtaglig kanske såg vi tio under en och en halv timme. Några relativt snygga villor i utkanten av stan, men de flesta bor under ofattbart tuffa förhållanden.
Många driver handel, har ett skjul med försäljning av olika slag ut mot gatan och sen bor man innanför. Arbetslösheten är 37% i Kenya och i Garissa upp mot 50% enligt Abdullahi.
Det finns ingen åldringsvård av något slag, utan barnen tar han om föräldrarna. Det är därför man skaffar många barn, Abdullahi har elva! Det finns heller inga sjukförsäkringar, blir du sjuk åker man till vårt sjukhus där vården i princip är gratis.
Bensin och diesel kosta i Kenya idag mellan 20 och 25:- kronor. Hur mycket betalar ni skatt då? Upp emot 30% men vi är kanske inte så många, som betalar skatt, svarade Abdullahi.
När man åkt runt i Garissa och sett hur det ser ut är det en fröjd att komma tillbaka till flickhemmet för att få se hur bra våra flickor har det, mat, husrum, kläder och trygghet.
En bit längre ner på gatan från vårt hotell rinner floden, där ligger också en by som vi tänkte hälsa på imorgon. Vi frågade vakterna om det var okej. Nej sa dom, då måste någon av oss följa med. Så det blir lite spännande i morgon också.
Flickorna mår bra och hälsar till alla i Sverige.
Ni kan väl förresten Swish-numret:
900 17 77
Må gott så hörs vi!
Bosse