Dagen började tidigare än vanligt idag. Vi tyckte det räckte med åtta, men Ahmed vår chaufför tyckte halv åtta. Okej, sa vi och var på plats i tid, Ahmed dök upp tio i åtta. Igen fick vi höra orden afrikan time, så okej så, det är väl bara att acceptera!
Vi var på flickhemmet vid åtta för att träffa husmor, jag har tyvärr tappat hennes namn. Vi vill alltid kolla hur flickorna mår och det är husmor som står dem närmast.
Hon berättade att det kommit in ovanligt många yngre flickor och endast ett fåtal av dom, som skulle flytta ut har hittat någonstans att bo. Det innebär att det för närvarande bor 145 tjejer på vårt flickhem, allt från fem år upp till 18.
Har ni problem med plats och sängar då?
Nej inga problem överhuvudtaget, svarade hon, vi kan gå runt och titta. Överraskande nog såg det bra ut, kanske lite trängre än tidigare, men eftersom flickorna inte har så mycket ägodelar funkar det bra. Vi har också ändrat lite i våra rutiner, sa hon, när det kommer in yngre flickor får de någon av de äldre som typ en extramamma, dom får också bo tillsammans så gott det går.
Jag tänkte faktiskt på det redan första dagen, att många av de äldre flickorna gick och höll om de yngre tjejerna, det såg väldigt mysigt ut och de yngre nykomlingarna verkade trygga.
Några av de flickor som kommit till hemmet senast har kanske sin mamma i livet, men ingen av dem har någon pappa. Mammorna har i regel många barn att ta hand och klarar inte allt utan en man, några är alkoholiserade eller prostituerade. Det är Region Garissa som är behjälpliga med att hitta de flickor som behöver hjälp till ett drägligt liv, utbildning och ett tryggt boende. Pengarna vi får in till stiftelsen gör en enorm nytta för många härliga och goa tjejer. Dom känner väl till var stödet kommer ifrån och är jättetacksamma för det.
Sofia Abdi Noor, parlamentsledamoten och hon som var med och grundade hemmet och skolan tillsammans med Monica och Carl-Axel Ekman genom Womenkind, brukar alltid komma till Garissa från Nairobi när vi är där.
I år hade hon tyvärr förhinder.
Men plötslig händer det! Is it Mister Lindell? Jag vände mig om, då stod där en ung tjej och tittade på mig. Ja, svarade jag, då berättade Anisa Haji, som hon heter, att hon var dotter till Sofia Abdi Noor och var på bröllop i Garissa. Hon visste inte om att vi var där, men chansade när hon såg mig på hotellet och frågade om jag var Mister Lindell. Anisa är läkare och mycket insatt i det arbetet vi håller på med, hon hade som liten träffat både Monica och Carl-Axel. Vi ringde också mamma Sofia, som blev så glad för att vi träffats att hon började gråta.
Nu är klockan strax sex här och vi ska äta kvällsmat. I morgon ska vi gå igenom räkenskaperna.
Hälsningar från ett varmt och skönt Garissa, jag börjar vänja mig vid 37-38 grader.
Bosse
Husmor (sittande) och en av tjejerna på flickhemmet.
En av de flickor som har kommit senast till flickhemmet.