Hej go’ vänner,
Äntligen i Garissa, flyget hit är ett äventyr. Idag nästan två timmar försenat och när dom säger att vi förväntar oss en del turbulens idag, då är det tur att vi inte är överdrivet flygrädda.
Vi blev mötta på flygplatsen av Linyionyi från sjukhuset och en chaufför, som tog oss till hotellet i Garissa. Där kände dom igen oss och tyckte det var kul att vi var tillbaka. Nu har vi checkat in och fått varsitt snyggt nyrenoverat rum, faktiskt mycket bra.
Klockan är alltså över sju på kvällen här, så tyvärr hinner vi inte till flickhemmet idag. Abdullahi, chefen för flickhemmet och flickornas ”daddy”, kommer och hämtar oss i morgon vid nio-tiden, då blir det bland annat innebandy med tjejerna.
Linyionyi berättade i bilen till hotellet att det har varit lugnt i Garissa senaste tiden, inget Al Shabaab och inga andra terrorhot. Det enda vi skulle tänka var att inte prata så mycket om Sverige, som är lite impopulärt för tillfället.
Han berättade också att det inte kommit en droppe regn sedan i oktober och var glad för floden som rinner genom Garissa, som ger en liten möjlighet till bevattning. Torkan märks, det är dammigt och det lilla gröna som funnits tidigare är på väg att bli brunt.
Men som vanligt är Kenyanerna ett underbart och trevlig folk, alltid med glimten i ögat och ett leende, trots de levnadsvillkor dom har.
En kul historia, en afrikansk familj på flyget hade tre små söta barn som busade lite med mig, pappan blev lite stressad, men jag sa att det gör absolut ingenting. Så tittade han på mig och sa, from Sweden? Yes, sa jag, då tittade han upp igen och sa, my mother lives in Växjö. Å tänk där är jag född, ibland är världen väldigt liten.
För er information, ”bara” 38 grader idag!
Vi hörs imorgon’
Med vänliga hälsning,
Bosse