En dag med Dr Linyjioni

Idag har vi varit hos Dr Linyjioni, chefen på kirurg avdelningen, på Sjukhuset i Garissa.
Det är lika spännande varje gång vi får chansen att komma dit, det går helt enkelt inte att jämföra med våra svenska sjukhus. Bland annat har man beväpnade vakter, det hoppas jag vi slipper i Sverige.

Vi skulle träffa Linyjioni klockan tio, halv elva dök han upp på en motorcykeltaxi, utan hjälm och i sina gröna operationskläder. Jag tittade på honom och sa att du är lite sen, well Bosse, afrikan time, blev svaret.

Vi har alltid fått träffa sjukhuschefen när vi kommer till sjukhuset, så även idag. Nu hade ledningen sina kontor på en nybyggd del av sjukhuset. Sjukhuschefen som var ny, som chef, sedan åtta månader tillbaka hade under 80- 90-talet arbetat med både Carl-Axel Ekman och Dr Göran Claes, så deras minne på sjukhuset lever vidare i allra högsta grad. Sjukhusdirektören berättade också om hur sjukhuset fungerar idag, han var nöjd med utvecklingen. Dom har tillräckligt med läkare, cirka 45 stycken, likadant med sjuksköterskor, man har tillräckligt. Det enda han saknade var en narkos- och intensivvårdsläkare. Han undrade om vi hade någon sådan i vårt nätverk i Sverige, som kan vara intresserad av att arbeta i Garissa, Martti lovade att kolla runt lite. Flera av läkarna vi träffade var unga och ganska nyutexaminerade, dessutom kom de flesta från Garssaregionen, vilket man tyckte var mycket bra. Universitetet i Garissa ska för övrigt få börja med läkarutbildning.

Efter mötet med ledningen för sjukhuset tog Linyjioni oss med på den sedvanliga rundvandringen. Det är oerhört mycket folk inne på sjukhusområdet trots den tuffa bevakningen och låsta grindar, men blir någon sjuk kommer gärna hela familjen med.
Vi gick förbi kassan, där man betalar för att få vård, 3000 shilling (250:-) för ett sjukhusbesök på regionens sjukhus, 30 000 shilling (2500:-) på ett privat sjukhus. Är du fattig kan du även få gratis vård på regionsjukhuset, ”vårt” sjukhus.

Jag började med att det är stor skillnad mellan svensk och kenyansk sjukvård. Vi får till exempel hänga med Linyjioni in på operationsavdelningen utan skyddskläder, tidigare har vi fått ta av oss skorna och använda foppatofflor, men idag var dom slut, så vi fick gå barfota inne i operationssalarna, lite läskigt. Det känns inte speciellt fräscht, inte ens inne på operation, lite skräp här och där och toaletter utan både vatten och toapapper. Lite märkligt och när jag frågade hur dom fixar hygienen såg dom lite frågande ut.

Det är ett äventyr att gå runt på sjukhuset, alla ser oerhört förvånade ut när det kommer två vita gubbar, men alla hälsar och ler. Jag har sagt det tidigare, men säger det gärna igen, trots det tuffa livet folk har i Garissa är det underbara människor att träffa och snacka med.

Nu är vi tillbaka på hotellet, klockan är strax fem, så det kan bli en timmes vila innan kvällsmaten. Det behövs, för även idag har vi haft 38 grader och vindstilla, inte utan att det är lite påfrestande.

Allt gott, vi hörs i morgon!
Bosse